Läste en tankeväckande artikel i DN idag (http://www.dn.se/ekonomi/forsta-jobbet-viktigare-an-du-tror). Artikeln är inte speciellt utförlig, och man kan säkert mala på om ämnet hur länge som helst, men det känns bra att inte bara ungdomsarbetslöshet i stort uppmärksammas, utan även några av anledningarna till den. Något som också är märkligt, är att de allra flesta jobben man kan söka (t.ex. i platsbanken) kräver tidigare erfarenhet. Men om alla arbetsgivare kräver tidigare erfarenhet - var ska man börja?
Många som går yrkesutbildningar får jobb via, eller på, sina praktikplatser. Men alla de som läser endast teoretiskt i gymnasiet eller högskolan får ingen kontakt överhuvudtaget med arbetslivet. När jag själv gick gymnasiet var jag en av väldigt få som jobbade extra, de flesta satsade all sin tid på att plugga. För mig personligen är det otänkbart att man i 18-19 års-åldern (efter studenten) aldrig har jobbat. Men det är tydligen rätt vanligt.
Självklart är det viktigt med utbildning, men - som det också står i artikeln - ska det vara "rätt" utbildning. Vilket gör det hela mycket mer komplicerat. Människor måste börja ta egna initiativ och eget ansvar när de väljer utbildning - för deras egen skull. Företag och näringslivet i stort måste bli bättre på att informera (och se till att informationen syns på rätt ställen!) om hur deras branscher och efterfrågan på personal kommer att se ut. Arbetsförmedlingen har visserligen rapporter på sin hemsida, men hur många går in och tittar på dem när man väljer högskoleutbildning?
Ett annat problem, som jag uppfattar det, är att många ungdomar är rent ut sagt lata. Ett jobb är ett jobb och man ska kunna vara självförsörjande, och stolt över det. Jag ser mer upp till någon som tjänar sina egna pengar (även om det är på ett s.k. "skitjobb") än någon som bara gnäller över att det inte finns några "bra" jobb och parasiterar på sina föräldrar eller CSN. Det är inte coolt att din pappa betalar. Tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar